Bakgrund

Karoliner kallades soldaterna i den svenska armén under Karl XI:s och Karl XII:s regeringstid. Det var Karl XI som reformerade militären under 1680-talet för att erhålla en stående armé för att skydda den unga stormaktens territorier. De erövringskrig som tidigare hade förts av Sverige hade till stor del skett genom utskrivning av bönder och utnyttjande av legosoldater. Det Skånska kriget 1675-1679 visade tydligt för Karl XI och hans rådgivare nackdelen med det tidigare systemet. De utskrivna, otränade bondsönerna eller drängarna var ovana vid fältliv så dödligheten var stor och legosoldaterna kostade för mycket.

Indelning

Lösningen på problemet blev att permanenta och utöka ett tidigare begränsat system med indelta soldater. Detta nya system innebar att de olika trakterna i Sverige blev indelade i s.k. rotar, med mellan två till fem hemman i varje. Dessa var sedan ansvariga för att bistå Kronan med en soldat eller båtsman. De indelta soldaterna tilldelades ett eget torp med lite mark för sin försörjning och fick även annat bistånd av roten. Detta är anledningen till att man fortfarande runt om i landet kan träffa på soldattorp eller båtsmanstorp, vilka idag ofta har blivit sommarstugorprisvärd privat leasing. Det här innebar att det i riket för första gången fanns en stående armé med soldater som var beredda och tränade för sin uppgift. Kompanierna på 150 man bestod av folk från samma trakt vilket ökade sammanhållningen. Fyra kompanier bildade bataljoner om 600 man och två bataljoner utgjorde regementet med 1200 soldater. Det fanns nästan 18000 fotsoldater i dagens Sverige och 8000 ryttare. I den finska landsdelen fanns ca. 7000 fotsoldater och 3000 ryttare. Dessutom fanns det 6600 båtsmän i Sverige och 600 i Finland. Detta system har ibland kallats för ett tidigt värnpliktssystem och det var i bruk till 1901.

En stor framgång för de svenska karolinerna var slaget vid Narva i dagens Estland år 1700 under det Stora nordiska kriget. Den svenska hären under ledning av Karl XII och Carl Gustaf Rehnskiöld var vid det slaget avsevärt mindre än den ryska hären under ledning av Charles Eugène de Croÿ. Sverige hade 10537 man plus 1800 på garnisonen i Narva medan Ryssland mönstrade 30000 man. Trots det numerära underläget kunde svenskarna tack vare sin taktik vinna slaget med förhållandevis små förluster. Den svenska hären förlorade 667 man mot de ryska förlusterna på 9000 man. de Croÿ tillfångatogs men Tsar Peter tog lärdom utav sina förluster och byggde upp sin armé på nytt. Revanschen skulle komma.

1709 beslöt sig Karl XII för att tvinga Tsar Peter till ett avgörande slag. Han belägrade därför den viktiga fästningsstaden Poltava i dagens Ukraina. Återigen var den svenska hären i numerärt underläge men denna gång misslyckades den svenska överraskningstaktiken. Vid slaget deltog runt 16500 man på den svenska sidan mot 42000 man på den ryska. Det blev enorma svenska förluster, nästan 7000 stupade och nära 3000 tillfångatogs. Förlusten vid Poltava blev spiken i kistan för den svenska parentesen som stormakt. Karl XII flydde söderut mot Osmanska riket där han levde i exil i flera år innan han lyckades ta sig hem igen.